(22 October 1860 - 1926) was a French painter. Like his mentor, William-Adolphe Bouguereau, he was an academic painter and painted realistic portraits as well as mythological and religious scenes. His artistic career was so prestigious that he won the Prix de Rome twice and was awarded the Legion d'honneur. Lenoir was born in Châtellaillon, a small town just outside of La Rochelle. His mother was a seamstress and his father was a customs officer. When he was young, his father was reassigned and the family moved to Fouras. He did not start out in life as an artist, but instead began his education at a teachers' college in La Rochelle. Upon graduation, he worked as a teacher and supervisor at the lycee in Rochefort. In August 1883 he was accepted into the École des Beaux-Arts de Paris, he also joined the Academie Julian where he was a student of William-Adolphe Bouguereau and Tony Robert-Fleury. Lenoir made his artistic debut at the Salon in 1887 and continued to exhibit there until his death. He was quickly noticed in the art world, and in 1889 won the Second Prix de Rome for his painting, Jesus et le paralytique (Jesus and a Sick Man with Palsy), and he won the First Prix de Rome the following year for Le Reniement de Saint Pierre (The Denial of St. Peter).His awards did not stop with the Prix de Rome; works shown at the Salons also won prizes, and he received a third-class medal in 1892 for Le Grenier a Vingt Ans (The Garret at twenty years) and a second-class medal in 1896 for La Mort de Sappho (The Death of Sappho).  Related Paintings of Charles-Amable Lenoir :. | Landscape close to the artist s house in Fouras | The Pink Rose | Dream of the Orient | Jeune fille grecque | Study of Azaleas |
Related Artists:
Master of san Francesco
Tuscany ca.1350
Jeles-Eugene Lenepveu
French Neoclassical Painter, 1819-1898. Studied under François-Edward Picot.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.